Det är lätt att drabbas av hybris av DN/Temos opinionsundersökning i Stockholms stad idag. ”Allt pekar mot maktskifte” lyder rubriken.

Om detta vill jag säga:

Nu är det bara träning. Match är det på valdagen.

Det är kul med opinionssiffror, men roligare att vinna val.

TV4/Demoskop visar idag att Göran Persson har ett svagt övertag i riksopinionen.

Nu måste vi ge järnet. Vi måste kämpa för fullt de 17 dagar och 13 timmar som återstår.
Det finns en chans till maktskifte i riket, landstinget och kommunen. Men det kommer inga stekta sparvar flygande i munnen. Fortsätt kampen, alliansvänner!

Idag har jag bl a varit på alliansens tvåårs dag. Födelsedagskalaset hölls i Sundbberg. Det var många positivan och glada människor där.

Stämningen förstärktes av att den sista pusselbiten, Alliansens familjepolitik, är på plats. Det är ett stort och viktigt politikområde. Alliansen är mer enad än någonsin. Jag har aldrig under mitt 35-åriga politiska engagemang sett en större enighet mellan de borgerliga partierna. Det här bådar verkligen gott inför den efterlängtade borgerliga regeringsbildningen senare i höst.

En minst lika glädjande nyhet kommer från Smittskyddsinstitutet på Karolinska. Ett genombrott för hiv-vaccin kan ske inom en snar framtid, meddelas det därifrån. Hela världen kommer att kunna le om det visar sig att svenska forskare till slut lyckats knäcka gåtan hiv. Hoppas, hoppas!

Nedan följer några bilder från Alliansmötet i Sundbyberg.

Jag och Filippa Reinfeldt

Christer G Wennerholm

En ögonblicksbild från tidigare idag när jag var och kampanjade vid moderaternas Sergelvalstuga. Det märks att valrörelsen börjar komma igång på riktigt. Massor av förbipasserande människor stannar och pratar en stund. De flesta är hjärtligt trötta på Göran Persson och hans maktmissbrukande regering.

Ja vad ska jag säga om gårdagens sjukvårdsdebatt i ABC? De rödgröna landstingsrådens hyckleri om sjukvård åt rika utlänningar var enastående. Så här ligger det till:

De rödgröna är emot privat driven sjukvård.

De rödgröna säljer samtidigt sjukvård från landstingets egna sjukhus till utlänningar med gott om pengar.

Stockholmarna själva får inte köpa vård från landstingets egna sjukhus. De ställs istället i vårdköer.

Hyckleri var ordet.

Idag presenterar jag en rapport om sanningen bakom de elva dödsfallen på Karolinskas thoraxklinik. Enligt personalen på thorax hade åtminstone några av de tragiska dödsfallen kunnat undvikas om landstinget hade tillåtit fler vårdgivare än Karolinska att operera. Men eftersom de andra vårdgivarna inte tillhör landstinget vägrar socialdemokraterna att släppa fram dem. Ett mycket cyniskt spel som utsätter patienterna i vårdkön för livsfara.

Jag tänker häva krisen för hjärtkirurgin i Stockholms län. Om det blir ett maktskifte kommer jag att sjösätta ett trepunktsprogram:

1. Avskaffat vårdtak för kranskärls- och hjärtoperationer

Den patient som fått remiss till operation av kranskärlen eller hjärtat ska få sin opera­tion, oavsett antalet övriga patienter som har samma operationsbehov. Med dagens budgeteringsprinciper för landstinget sätts ett tak för antalet operationer som ska äga rum under ett år. Vi moderater menar att detta tak måste lyftas bort. Patienten skall få sin operation. Finansieringen av detta borttagande hämtas från mindre angelägen verksamhet inom landstinget – exempelvis kulturbidragen eller den politiska organisa­tionen.

2. Vårdgaranti redan efter en månad

Dagens vårdgaranti ger patienten möjlighet att söka behandling utanför hemlands­tinget efter tre månader. Om inte hemlandstinget under denna period lyckats erbjuda en operation kan patienten exempelvis vända sig till Uppsala.

Moderaterna anser att tre månaders väntan innebär en medicinsk risk. Vi föreslår där­för att vårdgarantin börjar gälla redan efter en månads väntan.

Vårdgarantins värde förutsätter att det finns vårdgivare med kapacitet att ta emot pati­enten. Som nämnts är bristningsgränsen nådd i Uppsala, något som är fallet även i andra landsting. Vi föreslår därför att vårdgarantin ges giltighet inom den Europeiska Unionen. Hjärtpatienten i Stockholm får då rätt att söka behandling i alla de stater som är medlemmar i EU. På sikt vill vi även utvidga den rätten till auktoriserade länder utanför EU, däribland Norge, Schweiz och USA.

3. Fler vårdgivare i Stockholms län

Vi kommer att arbeta hårt för att locka till oss fler vårdgivare, gärna i fristående regi. Alla vårdgivare som uppfyller landstingets och Socialstyrelsens kvalitetskrav kommer att få möjlighet att verka i Stockholm.

En europeisk vårdgaranti är värdefull, men vi tror att de allra flesta länsbor vill opere­ras så nära hemorten som möjligt. Därför är mångfaldsarbetet viktigt.

Finansieringen är enkel. Pengarna går till den vårdgivare patienten väljer. Landstinget betalar.

Vi vet att kapaciteten i Stockholms län kan öka med fristående vårdgivare, tack vare att vårdpersonalen enbart vill arbeta åt fristående vårdgivare, alternativt driva verk­samheten själv. Landstinget är inte någon attraktiv arbetsgivare.

Så har då Göran Persson visat att han helst skulle vilja ta sig hem till gården/godset Torp. Utfrågningen av honom ikväll i Sveriges televison var en sömnig historia. Han markerar hela tiden att han inte längre är med i den politiska hetluften. Det vore väl bra om han någon gång kunde tala om det viktigaste ämnet i denna valrörelse, hur skall han ordna en politik som skapar förutsättning för att det kan skapas nya jobb? Sossarna har inte längre svaret på hur de skall kunna skapa förutsättningar för jobb utan bara hur de skall ordna med bidragen till de som inte har jobb. De har blivit ett bidragsparti.

Vidare blev det inget svar på frågan vilken regering vi får med sossarna om de inte får över 50 % och måste ha stöd av mp och v. Det är dags att denna svaghet på vänstersidan granskas hårdare. Väljarna vet vad de får med alliansen men inte vad det blir vid vänsterseger.

Det är inte så förvånande att Persson får bottenbetyg av läsarna i såväl Aftonbladet som Expressen.

Jag sitter i en Volvo och skumpar fram på vägarna. Även helgdagar vigs åt valarbete, så här tre veckor före valet. Jag och min medarbetare Martin är på väg för att lyssna på ett valtal av Fredrik Reinfeldt. Ta det lugnt, det är Martin som kör. Jag behöver inte koncentrera mig på körningen, utan kan ägna mig åt bloggen för en stund.

Jag hoppas att Fredrik Reinfeldt inte låter sig nedslås alltför mycket av SvD/Sifos opinionsundersökning, som presenterades i dagens tidning. Den gav vid handen att (m) skulle ha tappat drygt fyra procent i väljarsympatier. Därmed skulle det vara helt jämnt mellan blocken.

I sådana stunder är det värt att påminna om att (m) hade omkring 15 procent i förra valet. Idag, enligt SvD/Sifo, har (m) ökat till närmare 25 procent.

Men visst blir det jämnt i valet den 17 september. Det blir en rysare, det råder ingen tvekan om det. Arbetslinjen står mot bidragslinjen. Jag tror att detta val blir avgörande för Sveriges möjlighet att klättra i välstånd, och för utvecklingen av nya jobb.

Häromdagen besökte jag och Beatrice Ask akutmottagningen för våldtagna kvinnor på SÖS. Jag blev omtumlad. Visst, jag har också läst, hört och sett om alla våldtäkter som sker och känt avsky och vrede. Men nu kom frågorna ännu närmare.

På mindre än ett år har 490 patienter tagits emot. Det är i snitt två per dag. Den äldsta kvinna de tagit emot var 72 år och den yngsta 11 år. Var femte patienter är under 18 år.

Det känns ofattbart mycket men ändå är det långt ifrån alla våldtagna kvinnor som kommer till mottagningen. Enligt statistik från BRÅ, brottsförebyggande rådet, anmäldes 1265 våldtäkter 2005 i Stockholms län. Och inte nog med det; väldigt många våldtäkter anmäls aldrig.

Jag känner stor beundran över de som jobbar på mottagningen. Det finns rutiner för hur patienterna skall tas omhand. Såväl psykosocialt som rent medicinskt, men också rättsmedicinskt för att säkra bevisning för eventuella framtida rättegångar. Det är ingen lätt uppgift att möta och vara ett stöd i den krissituation som många av kvinnorna befinner sig i.

Beatrice Ask var också med på besöket. Det var bra, för polisen och hela rättsväsendet måste vara med och hjälpas åt för att bekämpa dessa brott. Antalet anmälda våldtäkter har ökat på senare år och det är en utveckling som måste brytas.

Skall vi lyckas krävs många insatser. Fler poliser och hårdare straff är bara en del av lösningen. Andra viktiga åtgärder är bättre förebyggande arbete, eftersom det visar sig att många av dem som utför våldtäkter har en trasig bakgrund. Parker och gångstråk måste belysas så att risken för överfall minimeras. Och det kanske viktigaste av allt är att alla medborgare hjälps åt för att förändra samhällsklimatet.

Det är ett stort och viktigt arbete som ligger framför oss och jag vill passa på att tacka för att vi fick möjlighet att besöka denna välfungerande och tyvärr nödvändiga verksamhet. I detta sammanhang spelar det ingen roll om vi vinner eller förlorar valet. Jag kommer oavsett att göra allt jag kan för att stödja verksamheten och arbetet för att minska antalet våldtäkter.

Ur led är tiden. Vänsterpartiet går idag ut och lovar en kraftig förstärkning av landstingsbidraget till kulturen. Anslaget ska fördubblas heter det. Cancervård och hjärtoperationer tar vi sen om det blir några pengar över, antar jag att de resonerar.

Alternativt får den sjuke söka upp den buss som åker omkring i trakterna av Nynäshamn. Är detta Sverige? Senast jag såg en sådan där buss var i något inslag i Rapport från det krigshärjade Afghanistan.

Allians för Sverige presenterade idag sitt gemensamma valmanifest. Det är ett manifest som tar ett ordentligt grepp också om sjukvården.

Alliansen föreslår öppna kvalitetsjämförelser. Vi vill skapa en oberoende granskningsmyndighet som premierar god vård, effektivitet och en helhetssyn på patientens behov.

För äldre och multisjuka med ett stort och sammansatt vårdbehov behövs mer av helhetssyn och patientfokus. I dag hamnar många patienter mellan stolarna, eftersom ingen enskild aktör förmår ta helhetsansvar för patienternas behov. Allians för Sverige vill, i enlighet med moderaternas tidigare förslag, ge patienten möjlighet att välja en fast vårdkontakt som vårdar eller vid behov lotsar patienten genom vårdkedjan. Vi har kallat denna lots för vårdguide.

Alliansen är överens om att anställda i vården ska kunna ta över en verksamhet och ha rätt att förbereda avknoppning på arbetstid. I ett första skede bör en personalgrupp kunna ta över driften av en verksamhet utan föregående upphandling. Därför inrättas ett avknoppningsstöd och en startlag för mångfald i vården stiftas.

Idag kommer uppgifter om att Sverige har Nordens högsta ungdomsarbetslöshet. Minns ni vad statsminister Göran Persson sa om arbetslösheten tidigt i somras? Han avfärdade den som samhällsproblem! Tvärtom menade han att konjunkturen så att säga av sig själv skulle fixa tillräckligt med arbeten.

Endast Polen, Slovakien, Italien och Grekland har högre ungdomsarbetslöshet än Sverige. Särskilt illa ställt är det för de unga människor som riksdag och regering har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att prioritera: långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna.

Fredrik Reinfeldt träffade nyligen Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen. Förhoppningsvis lät sig Reinfeldt inspireras av sin danske kollega. Inte enbart för det faktum att Danmark har ett väsentligt högre BNP per capita än Sverige och ett större välstånd bland sina medborgare, utan också för Danmarks framgångsrika kamp mot arbetslösheten.

Ungdomsarbetslösheten är i Danmark 8,6 procent och i Sverige 22,6 procent, allt enligt EU:s statistikorgan Eurostat. Att skillnaden är så stor hänger samman med den danska modellen Flexicurity. Den går ut på att anställningstryggheten försämras samtidigt som ersättningsnivåerna i a-kassan förbättras.

Flexicurity är resultatet av en utpräglad allmänborgerlig politik, och skulle därför kunna anammas av Allians för Sverige. Det är svårt att hitta några faror med modellen. Visserligen finns risken att bli av med jobbet, men den innebär samtidigt att det är mycket enkelt att skaffa sig ett nytt. Flexibiliteten i den danska modellen har lett till EU:s mest omfattande rörlighet på arbetsmarknaden, samtidigt som undersökningar har visat att människor lika fullt känner sig tryggare än i många andra länder, däribland Sverige.

Alla ska med. Så enkelt är det.

Liza Marklund sätter huvudet på spiken i gårdagens Expressen. Om du missade att köpa tidningen kan du läsa artikeln här: http://expressen.se/index.jsp?a=661215

Hennes rubrik sammanfattar innehållet väl: ”Socialdemokraterna borde byta namn till bidragspartiet”.

Det är något speciellt med den här valrörelsen. Kända svenskar som tidigare har hållit sig på vänsterkanten har tröttnat. De är besvikna på regeringspartierna. Jag anar rentav en vrede som främst är riktad mot socialdemokraterna. Det är en vrede över att vi inte kan hålla på så här längre och tävla i bidragstransfereringar.

Många känner helt enkelt att det är dags för ett skifte nu. Vi har inte maktmonopol i demokratier, därför är det hög tid med ett byte nu.

Ekonomin på Karolinska universitetssjukhuset är riktigt riktigt dålig. Resultat från juli ger vid handen ett underskott på över 300 miljoner kronor. Sjukhusväggarna bågnar av underskott. Något har gått väldigt fel.

Vad detta något är kan man tvista om, och det är precis vad som sker. Men att någon enda människa alltjämt hävdar att paniksammanslagningen av Karolinska och Huddinge har varit gynnsam för ekonomin, det förvånar mig. Bland de socialdemokratiska landstingsråden rör det sig inte om någon, utan alla. Alla försvarar sammanslagningen, om än inte med de tidigare så högljudda hurraropen. Däremot har jag noterat att vänsterns Birgitta Sevefjord har börjat tvivla på klokskapen i det nya mastodontsjukhuset.

Måtte vi ge socialdemokraterna fyra år i opposition med rikliga möjligheter att tvivla. För oss andra väntar ett ekonomiskt restaureringsarbete av stora mått. Men också personellt, ty vårdpersonalen på Karolinska börjar snart tvivla eller rentav förtvivla.

Sviker Persson löften? I senaste numret av tidningen QX blir statsminister Göran Persson intervjuad och ger då ett halvt löfte om att hbt-frågorna kommer att få plats i socialdemokraternas valmanifest. Så blev det inte.
Det går inte att lita på Göran Persson och socialdemokraterna. Trots att Persson för en mindre än en månad sedan gav ett halvt löfte i QX om att hbt-frågorna skulle in i valmanifestet finns inte en enda rad med om dessa frågor. Det är ett svek mot oss alla.

Persson har aldrig gått i prideparaden. Persson har aldrig invigningstalat på Pridefestivalen. Persson deltog inte i partiledardebatten om hbt-frågor i motsats till alla andra partiledare. Person utlämnade hbt-frågorna i valmanifestet, trots sitt löfte. Vad har Persson då gjort för hbt-rörelsen? Jo blivit intervjuad av QX en enda gång under 10 år på statsministerposten – i en valrörelse. Det visar att Persson inte är intresserad av annat än makten och våra röster.

I sitt valmanifest är socialdemokraterna mycket tydliga i sitt besked till de arbetslösa. Inget behöver göras. Socialdemokraterna har blivit Sveriges största bidragsparti. Moderaterna har en politik för fler jobb. Det ska bli billigare att anställa och lättare att starta företag. Det ska alltid löna sig att arbeta. Sverige behöver ett nytt arbetarparti.

Idag släppte socialdemokraterna sitt nationella valmanifest. Ingen är väl egentligen överraskad att bidragspartiet nummer ett vill höja A-kassan. Men det är inte ökade bidrag som den arbetslöse behöver, utan ett nytt jobb. Har socialdemokraterna så till den milda grad gett upp kampen mot arbetslösheten?

Vi moderater sätter en politik för arbete framför en politik för bidrag. Istället för att öka bidragstransfereringarna vill vi skapa nystartsjobb åt arbetslösa. När de hundratusentals människor som idag går arbetslösa får ett jobb, då finns också resurserna att utveckla vården och omsorgen. Socialdemokraternas hemsnickrade ekvation av bidragssamhälle och omsorgssamhälle går inte ihop. Tyvärr är det i slutändan de vård- och omsorgsbehövande som lämnas i sticket av socialdemokraterna.

Idag är det exakt en månad kvar till valdagen. Vid samma tidpunkt den 17 september håller vallokalerna öppet i ett par timmar till. Vi kommer att kämpa in i det sista.

Själv firar jag med att åka ut till Sigtuna och elda mina moderatvänner där. Kul!

Nu när jag skriver det här hör jag vänsterpartiets Birgitta Sevefjord bröla i radion. Det är lite jobbigt med radio i mobiltelefonens handsfree. Det blir liksom lite närgånget, som om Birgitta är inne i min hjärna.

Jag hör att Birgitta erkänner krisen inom hjärtsjukvården och cancersjukvården. Sammanslagningen av Huddinge och Karolinska gick för fort och det är tveksamt om det sparade några pengar, säger hon. Och ”pendeltågstrafiken är ett elände”. Hon säger så. Ordagrant.
Låt oss den 17 september befria Birgitta Sevefjord från sitt uppdrag att leda landstinget. Det tycks ha blivit uppenbart även för henne själv att vänsterpartiet inte ror landstingets kärnverksamhet i land.

Idag på landstingsfullmäktige begär den rödgröna majoriteten 70 miljoner kronor extra för att ha råd med alla vårdgarantiåtaganden. Det är så många som inte får vård i tid att efterfrågan på vårdgarantin blir allt större. Också det ett tecken på landstingsmajoritetens förfall.

Vi moderater släpper idag en rapport om våra satsningar på sjukvården i Stockholms läns landsting, om det blir ett maktskifte. Jag kommer alldeles strax att lägga upp den på min hemsida www.moderaterna.net/christer. Bland satsningarna märks redan år 2007:

Psykiatrin +52 mnkr, Vårdgarantin +417 mnkr, Kvalitetssatsning +135 mnkr, Vårdguider +317 mnkr

Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting släpper idag en rapport om oss moderater – ”Sälj inte ut våra sjukhus!”.

Varför intresserar de sig så till den milda grad för vår politik? Borde de inte se om sitt eget hus först? Vi har haft s-styre i fyra år i landstinget och tolv år i regeringen. Här i Stockholms län dör hjärtpatienter i operationsköer. Cancersjuka i livets slutskede nekas smärtstillande vård. Barn- och ungdomspsykiatrin har en vårdkö på 1,5 år. Akut sjuka barn med kroppsliga skador förpassas till väntrum. Psykiskt sjuka människor avvisas från den vård de desperat söker och är i så stort behov av.

I det läget sätter sig socialdemokraterna och skriver en rapport om oss moderater. Har de inget vettigare för sig? Den kris vi har i sjukvården är skapad av socialdemokraterna.

Det mest provocerande i rapporten måste väl ändå vara löftet att inga dramatiska förändringar kommer att inträffa vid fortsatt maktinnehav för socialdemokraterna. Som om det vore något att vara stolt och nöjd över. Törs de säga det till cancerpatienterna? Till de hjärtsjuka? Till barnen? Den här rapporten är ett hån mot de allra sköraste medborgarna i vårt län.

TV 4 presenterar nu på morgonen en opinionsundersökning som gäller svenskarnas förtroende för psykiatrin i Sverige. De är – just det – rekordlågt.

Det ligger mycket i den uppfattning om psykvården som finns ute bland folk. Det människor känner är att psykiatrin alltjämt är i kris. Jag kan bekräfta att deras bild stämmer.

På slutenvårdssidan har 80 procent av alla vårdplatser inom psykiatrin försvunnit under en tioårsperiod. Fyra av fem vårdplatser finns inte längre. Och inom öppenvården tvingas man avvisa akut sjuka patienter som lämnas åt sitt öde på de gator och torg där vi alla vistas. Det ansvariga landstingsrådet Birgitta Sevefjord (v) står bara och babblar i landstingsfullmäktiges talarstol. Inget händer, åtminstone inte i positiv riktning.

Förvirringen mellan kommunerna och landstingen är total. Det dubbla huvudmannaskapet inom psykiatrin måste avskaffas. Därtill krävs en lagförändring som möjliggör ett visst mått av tvång även i öppenvården. Naturligtvis behövs även ett rejält resurstillskott. Enbart i Stockholms län är vi moderater beredda att skjuta till 60 miljoner kronor mer till psykiatrin än den rödgröna landstingsmajoriteten, varje år.

Dagens Nyheter uppmärksammar idag fallet med patienten Ulla. Hon är svårt sjuk i cancer. Det handlar inte så mycket om bot längre, utan snarare om smärtlindring, omsorg och stort behov av medmänsklighet.

Ulla är inte särskilt gammal. Hon är lika klar i knoppen som du och jag. Trots det har hon lagts in på ett hem för senildementa. Där bor människor som är 20-30 år äldre än hon, med ett helt annat sjukdomspanorama. Hon får inte ta emot besök på kvällen, utan måste gå och lägga sig tidigt.

Så här får det bara inte gå till. Sjukvården måste klara av en så pass fundamental verksamhet som att erbjuda cancerpatienter i livets slutskede en värdig tillvaro.Jag har för avsikt att skapa en mellanvårdsform för cancerpatienterna i Stockholms län, om vi moderater vinner valet i september. Vare sig man är i behandling för att bli frisk eller i behandling för att ha det behagligt i väntan på döden, kan mellanvårdsformen fylla en uppgift.

Mellanvårdsformen ska fylla det tomrum som idag finns i perioderna mellan sjukhusvården. Där ska allt göras för att erbjuda Ulla och andra patienter det bästa vi kan förmå av en god vård och omsorg.

- - -

Sifo och Demoskop har på senare tid - senast idag faktiskt - kommit med opinionssiffror som ingjuter stort hopp bland oss moderater. Samtidigt måste det understrykas att val vinns på valdagen. Dessa knappa 40 dagar som återstår till valdagen ska vinnas varje dag.

Jag presenterar idag tillsammans med min partivän Kristina Axén Olin ett förslag med syftet att återföra hemlösa till ett bättre liv. Det rör sig egentligen om flera förslag, som får samsas under den gemensamma benämningen vägen tillbaka-garanti.

Vägen tillbaka-garantin ska ge den hemlöse möjligheter att få stöd och vägledning av en organisation eller person som hon/han litar på. Det unika med garantin är att den täcker in en så stor del av den hemlöses hjälpbehov. Där finns missbruksbehandling, psykiatrisk vård, boendeträning, mentorsstöd vid arbetsträning, tandvård och ekonomisk handledning. Alla dessa delar ska mynna ut i ett skräddarsytt handlingsprogram för den hemlöse.

Vilken fantastisk känsla att vara en av 30000 som gick i paraden under pride och mötas av jubel, kärlek och värme från 350000 människor som kantade Stockholms gator på lördagen.
Det blev ju inte sämre av att det kändes som att vi som gick under moderatflagg blev lite extra påhejade av många efter vägen.

Sedan är jag stolt över alla i partiet som deltog i paraden och i tältet under veckan. Vilket genomslag vi fick tack vare er och alla era insatser.
Vi moderater är stora i Stockholm, nu har jag förstått att vi är stora och har mycket stöd i gay-kretsar också. Det känns jättekul.

Några personer finns anledning att nämna lite extra för deras insatser, Johan Steenhoff Eriksen (tältgeneralen) och gänget från Östergötland som troget stod vid hans sida, Sven von Essen som gav lite gala åt tåget.

En helt annan sak: Fredrik Reinfeldt lanserar idag vårdguidereformen på DN Debatt. I artikeln (läs den här: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=563385&previousRenderType=2 ) utlovar Fredrik att detta system ska finansieras statligt. Det är uppenbart att nya moderaterna tar sjukvården på stort allvar inför höstens val.

Medan jag gladde mig åt schlagerupptåget på Stockholm Pride i Tantolunden blev tre andra Pridedeltagare misshandlade strax utanför. Det känns för jävligt.

Hur svårt kan det vara att låta människor få leva sina egna liv? Skaffa er ett eget liv, vill jag säga till dem som angriper oss homosexuella. Är ni sådana tråkiga människor att det enda ni kan ta er för är att förstöra andras liv?

Om ni nu har så mycket tid över tycker jag att ni kan engagera er i hjärtsjukvården istället. Nej, förresten, vi vill endast ha intelligenta människor där. Sedan ska vi som representerar politiken se till att vårdpersonalen har tillräckligt med resurser för att eliminera den vårdkö till akuta hjärtoperationer som landstingsrådet Inger Ros (s) har byggt upp. Det arbetet kan börja om 45 dagar, d.v.s. dagen efter landstingsvalet.

Sveriges Radio rapporterar idag om att den växande vårdkön till hjärtoperation på Karolinska Universitetssjukhuset sannolikt leder till dödsfall.

Detta är bara så fruktansvärt. Sjukhusledningen och läkarna på Karolinska står bakbundna. De får inte de resurser som krävs för att hålla operationstakten på en rimlig nivå.

Då undrar jag: var är sjukvårdslandstingsrådet Inger Ros (s)? Det är ju hon som är ansvarig. Klipper hon invigningsband hos ”Film i Stockholm”, den jättesatsning landstinget nu gör? Eller var har hon tagit vägen?

En sak är säker. Hjärtoperationerna borde ha prioriterats.

Min landstingsrådskollega Chris Heister släppte idag en rapport tillsammans med stadshusets Kristina Axén Olin; En enklare vardag.

I rapporten visar Chris och Kristina hur dyrt det har blivit att leva här i Stockholm. I landstinget höjde socialdemokraterna skatten med 1:95 efter valet 2002, i stadshuset med 50 öre. För en vanlig stockholmsfamilj motsvarar det 12.000 kr mer i skatt per år.

Till detta ska läggas biltullarna, höjda taxeringsvärden och allsköns annat elände.
Stockholm behöver ett maktskifte. Så enkelt är det.

Prideveckan på G.

Under Prideveckan pågår utställningen "Min bästa bög" på Norrmalmstorg 1. Igår var jag där och kikade på de alster som deltar i utställningen samt träffade några av utställarna. Idén med utställningen är att 100 kända personligheter inom media, affärsvärlden, nöjesbranschen, sporten och politiken har blivit tillfrågade om de vill ta en bild under temat "Min bästa bög".Bilderna som nu ställs ut var otroligt varierande och temat inbjöd till många tolkningar.
Jag måste verkligen hylla kreativiteten hos dem som ställer ut. Fastnade särskilt för en bild som Beatrice Ask tagit på två storkar som ruvar ägg. Bakgrunden till bilden är en nyhetsnotis för ett tag sedan som berättade om ett homosexuellt storkpar i Holland som tagit hand om några ägg och ruvat dem precis som vilket storkpar som helst. Kul bild med ett tänkvärt budskap!

Liza Marklund valde att delta med ett gammalt klassfoto med underrubriken "Vem? Varför då?". Två relevanta frågor och en bra idé från Liza Marklund.Vill även passa på att tacka initiativtagarna Ted Hesselbom och Peppe Bergström som står bakom kulturstiftelsen Spread som anordnar utställningen.

På dagens DN Debatt skriver representanter för de två lärarfacken och RFSL om den bristande kompetensen kring homofrågor i skolans värld. Detta är något jag får många vittnesmål om.Även om alla människor ska behandlas som individer utifrån de egenskaper och förutsättningar de har finns det egenskaper som generellt utmärker HBT-gruppen.

Den kunskapen är viktig att ha med sig för dem som jobbar inom läraryrket. Om lärarna alltid utgår från en heterosexuell mall och ställer frågor, behandlar och agerar utifrån den kan det bli fel. Därför är kompetens om HBT-gruppens speciella livssituation viktig att förmedla.Det kan handla om könsroller, utanförskap och typiska beteenden som vi vet många gånger finns bland flickor och pojkar som senare i livet kommer ut som homosexuella.